Publicerat: klockan: 17:18 den 30 August, 2010 -
Av: SHIRO |
4 Kommentarer.

Många har mailat och hört av sig angående min före detta relation med före detta familj och undrat vad jag känner, tycker och tänker. Mycket och åter mycket har ju hänt som ni flesta läsare vet om, alltför mycket egentligen. Så detta är bland annat ett sorts svar till er, för att stilla era funderingar.

Ni minns väl det som hände oss nyligen? Att Angela blev hotad till livet och nästan dödad? Ni som missat det kan läsa om hela händelsen här > klicka <
Det som hände är fruktansvärt, näst intill otroligt – speciellt när det handlar om din “familj”, ditt “kött och blod”. Men är det något jag lärt mig med åren och dessa senaste händelser så är det att det betyder faktiskt ingenting i slutändan. Är en person tillräckligt labil, psykiskt sjuk och full av hat så spelar det ingen roll om det är din familj, släkt, vänner eller en främling på gatan – personen är lika lite värd i mina ögon oavsett.

Jag delade sedan med mig utav några inre och personliga tankar när jag sedan skrev om min före detta “mamma”. För er som missat det så finns det att läsa här > klicka <
Nu ett tag efter har jag flera gånger fått frågan om jag någonsin tror att vi kommer att ha kontakt igen. På det kan jag ärligt svara, med handen på hjärtat, att det kommer aldrig att inträffa. Någonsin.
Det som jag gått igenom under alla dessa år av min barndom, det som drabbat både mig och mina nuvarande nära och kära kommer aldrig gå att förlåta.
Jag önskar så att jag lyssnat på alla tidigare varningsklockor när det gäller dessa två personer, för tro mig, signalerna fanns där i väldigt tidigt skede – jag valde helt enkelt att försöka se förbi det, då det ändå var min “familj”.

Senaste frågan var:
- “känns det inte konstigt att ha brutit med sin mamma, saknar du aldrig?”
Konstigt? Verkligen inte, snarare konstigt att jag inte gjort detta tidigare. Begreppet “mamma” går att tolka på många olika sätt, men att försöka passa in det begreppet på en person som sedan sin sons barnsben sagt åt honom att han “var ett misstag” och att han “aldrig kommer lyckas med något och kommer sluta som uteliggare”, det går knappast.

För att sedan ge ett mer utvecklat svar, jag har inte en “mamma” längre – jag har två!
Den första är supersöta Lena, som numera inte bara är Angelas mamma, utan även min 
Hon är alltid positiv till 100% och försöker alltid se saker och ting från den ljusa sidan. Lena är verkligen en person som uppskattar familjen, sina nära och kära och även små ting och gester som många skulle rycka på axlarna åt och se som betydelselösa.
Lena är faktiskt en av dom få personer jag ser upp till idag och detta är främst på grund av hennes otroliga förmåga att nästan alltid hålla uppe humöret – always positive and loving, thats her!
Min andra mamma är underbara Agneta (hur avundsjuka är ni inte nu, jag har liksom två!) 
Redan när vi träffades första gången så såg jag djupet i denna person. Hon var en person som förstod saker och ting, kunde se saker från andras synvinklar utan att vara dömande. Tyvärr känner jag inte Agneta så bra idag som jag skulle vilja, då vi inte har haft kontakt så länge, men jag ser verkligen fram emot att lära känna henne. När jag känner att jag behöver prata om saker man tänker på eller känner så vet jag att hon alltid finns där redo att låna ut ett öra eller två – vad det än gäller, så känner jag att jag kan prata med Agneta – no matter what!
Så med facit i hand, jag har verkligen inte förlorat något – jag har vunnit det dubbla!
Från att gå från minus en “mamma” till plus två supermammor, det är jackpot.

Jag om någon vet att relationer, speciellt inom familjen, kan bli väldigt ansträngda. Se bara till att inte ta vad som helst och försöka glömma och förlåta, endast för att det är din släkt/familj. Det finns så otroligt mycket människor där ute som kommer uppskatta dig för den du är, klamra dig inte fast vid bottenskrapet bara för att.

Jag är otroligt lycklig över att vara den jag är idag, jag är stolt över vad jag lyckats med här i livet och framför allt – jag är omtyckt för den jag är och älskad utav många. Något du, “mamma”, inte kan säga detsamma.